I slutet av 90-talet fick jag ett besked som ritade om mitt liv: allvarliga ryggproblem med nervskador, och till slut sjukpension. Arbetet – det som alltid varit självklart – togs ifrån mig.
Vägen tillbaka blev inte den jag hade väntat mig. Sommarhalvåren flyttade jag och min dotter till en tvåhundra år gammal fäbod på fjället. Ingen el, inget rinnande vatten, ingen väg. Bara djuren, hantverket och dagar som fick ta den tid de behövde.
Det var där det började, det jag fortfarande håller på med. När allt annat skalas bort blir det tydligt vad som bär: riktig mat, riktigt arbete och människor som behöver varandra. Jag lärde ungdomar gamla hantverk – och lärde mig själv att kroppen och maten hör ihop.
Östgöta Correspondenten har skrivit om den här resan – om beskedet, fäboden och varför jag menar att maten vi äter gör oss friska eller sjuka. Läs artikeln hos Corren.
Det som var ett hälsobesked blev med åren en övertygelse. Den bär jag med mig – från fäboden, genom mejeriet, hela vägen in i politiken.