Trädgårdar som bökas upp över en natt. Motionsspår som blir ofarbara. Och den där sekunden på vägen när något mörkt rör sig i diket. Vildsvinen är inte längre bara lantbrukets bekymmer – de är hela bygdens.

Allt fler av oss östgötar märker av vildsvinen i vardagen, och vi pratar mer och mer om deras framfart med varandra. Grönområden och vandringsleder förstörs. Risken för trafikolyckor ökar när vildsvin korsar våra vägar. Problemen drabbar inte bara den som brukar jorden – de påverkar tryggheten och livskvaliteten för oss alla.

Skadorna växer, och de drabbar fler än bönderna

LRF Östergötland konstaterar att vildsvin och dovhjort tillsammans har blivit ett av de största problemen för ett lönsamt och hållbart lantbruk i delar av länet – och att viltskadorna fortsätter att öka. I delar av Östergötland orsakar ökande stammar av framför allt dovhjort omfattande betes- och grödskador, och skyddsjakt har beslutats i flera kommuner.

Länsstyrelsens mål är att klövviltet ska förvaltas så att skadorna inte motverkar länets livsmedelsstrategi. Det är rätt tänkt. Men då behöver vildsvinen ses tillsammans med övrigt klövvilt, och förvaltas utifrån jordbrukets och livsmedelsproduktionens behov – inte som en isolerad jaktfråga.

Det räcker nämligen inte att konstatera att stammen behöver minska. Någon ska göra jobbet också.

Vi har ett problem och en resurs – men de möts aldrig

Här är det som gör mig mest frustrerad: samtidigt som vildsvinen orsakar stora skador på jordbruk, grödor, trädgårdar och trafiksäkerhet, är vildsvinskött en lokal livsmedelsresurs som borde kunna tas till vara i mycket större utsträckning.

Svenskt vildsvinskött är klimatsmart, närproducerat och håller hög kvalitet som livsmedel. Vi socialdemokrater vill öka produktionen av svensk mat för att stärka beredskapen och skapa fler jobb på landsbygden. Ska vi nå dit måste mer av det fällda viltet tas tillvara.

Men i dag gör kostnader för administration och krångliga försäljningsvägar att det helt enkelt inte lönar sig för jägaren att skjuta och leverera så många vildsvin som krävs för att stammen ska minska. Vi har alltså ett växande problem i ena handen och en förstklassig råvara i den andra – och ett regelverk som ser till att de aldrig möts.

En ersättning som gör jakten möjlig

Om jag blir invald i riksdagen kommer jag driva på hårt för att införa en riktad statlig satsning där länsstyrelserna får möjlighet att ersätta jägare som bidrar till en planerad och ökad avskjutning av vildsvin.

Ersättningen ska vara enkel att söka och särskilt inriktad på områden där vildsvinen orsakar omfattande skador eller trafikproblem. Pengarna ska gå till det som i dag gör jakten olönsam: provtagning, transport och annan hantering. Inte till pappersarbete.

En ekonomisk ersättning för fällda vildsvin skulle på riktigt kunna öka avskjutningen och minska skadorna. Det är inte en bidragsreform – det är att betala för ett arbete som samhället redan har nytta av.

Enklare regler, utan att tumma på säkerheten

När jägarna har skäl att fälla fler djur måste det också bli enklare att ta tillvara viltet.

Fler mindre gårdsslakterier och vilthanteringsanläggningar bör kunna etableras. Köttbesiktningen behöver moderniseras med digitala lösningar. Och kommunerna bör se över hur slaktavfall kan tas om hand på ett enklare och mer hållbart sätt.

Reglerna måste förenklas så att utbildade och registrerade jägare kan sälja vildsvinskött säkert och kontrollerat, direkt till restauranger. Kommuner och regioner ska också lättare kunna köpa svenskt viltkött till skolor, äldreomsorg och annan offentlig verksamhet.

Låt mig vara tydlig med en sak: förenklingarna ska genomföras utan att göra avkall på livsmedelssäkerhet, spårbarhet eller nödvändiga kontroller. Efter ett yrkesliv i mejeri och lantbruk vet jag hur dyrt förtroende är att bygga upp och hur billigt det är att rasera. Enklare regler och säker mat är ingen motsättning – men det kräver att någon orkar göra jobbet ordentligt.

Det här vill jag arbeta för

  • En statligt finansierad ersättning till jägare för fällda vildsvin.
  • Att länsstyrelserna får ansvaret att administrera ersättningen, i syfte att öka avskjutningen och minska stammens tillväxt.
  • Enklare och tydligare regler för småskalig försäljning av vildsvinskött.
  • Möjlighet för registrerade och utbildade jägare att leverera kött direkt till restauranger, butiker och offentliga kök.
  • Möjlighet att sälja begränsade mängder direkt till privatpersoner.
  • Digitala och enkla system för registrering, provsvar och spårbarhet.
  • Att kommuner och regioner lättare ska kunna köpa svenskt viltkött till skolor, äldreomsorg och annan offentlig verksamhet.

Färre vildsvin på åkern, mer viltkött på tallriken

En högre avskjutning av vildsvinen minskar skadorna i bostadsområden, gör vägarna säkrare och bidrar till ökad lokal svensk livsmedelsproduktion. Det är en vinst för invånare, jägare, lantbruket och klimatet på samma gång – och sådana förslag växer inte på träd.

Färre vildsvin på åkrarna och i naturen, mindre skador för lantbruket och mer svenskt viltkött på tallrikarna är ingen utopi. Det är fullt möjligt med en tydligare livsmedelsstrategi.

För det hänger ihop, som det mesta gör här ute: marken vi brukar, maten vi äter och tryggheten på vägen hem. Vildsvinen är i dag ett växande problem. De borde vara en resurs.